söndag 2 januari 2011

Katyn: Mysterious "discoveries" of the Katyn documents

The circumstances surrounding the discovery of "Beria's letter no. 794/B" and the rest of the Katyn documents are complicated, to say the least. To begin with, we have Mikhail Gorbachev's memoirs, "Zhizn' i reformy" ("Life and reforms") from 1995, where he states, that he first saw "Beria's letter" in December 1991, when he opened the "closed package no. 1". Gorbachev says that the last part of the letter was "crossed out, and on top of it there was a note written by Stalin's blue pencil: "The Politburo decision". With the signatures: "Agree - Stalin, Molotov, Voroshilov ...".

Gorbachev handed over this package containing "Beria's letter no. 794/B" and other Katyn documents to Boris Yeltsin on December 24, 1991, after having read its contents aloud in the presence of Alexander Yakovlev. The second time these documents "turned up" again was in September 1992. But "Beria's letter", that was found in September 1992 had neither the text that was crossed-out by Stalin, nor the note "The Politburo decision" written with a blue pen, which Gorbachev had described. Name signatures there were also written in a different order: "Agree - Stalin, Voroshilov, Molotov ...". In addition, Beria's name on page four was crossed out with a blue pencil, judging from the handwriting by Stalin himself, and instead they put Bashtakov's name there, who was Deputy Chief of the People's Commissariat for Internal Affairs (NKVD), under Beria.

It is possible, that Gorbachev had mixed things up in his memoirs, but it can also be so, that he actually saw another "Beria's letter". In connection to this, doubts and suspicion arise regarding the authenticity of "Beria's letter", that was found in September 1992. These doubts are strengthened by the story, that is usually told about the discovery of those documents. It's officially considered, that the "closed package no. 1", which contained "Beria's letter" and other documents from the Politburo of the CC AUCP(b), was found on September 24, 1992 in the Presidential Archive of the Russian Federation (formerly known as the Archive of the Central Committee) by a commission lead by the Chief of the Presidential Administration Yuri Petrov, Presidential Adviser Dmitry Volkogonov and Director of the Archives Andrey Korotkov.

When the package was opened, the Commission members understood the importance of their discovery and immediately reported about it to the President of Russia. Yeltsin then "gave an order, that Rudolf Pikhoya, in his role as the director of the Russian archives, would fly to Warsaw and hand over those sensational documents to President Walesa" ("Katynskij sindrom v sovetsko-pol'skikh otnosheniyakh", Moscow, ROSSPEN, 2001, p. 397).

On October 15, 2009, the member of the Russian State Duma Andrey Makarov appeared at the round table meeting "Falsification of history and historical myths as a tool of modern politics" held at the Center for Social Conservative Politics, and told the true story about the discovery of the Katyn documents. These were indeed found in September 1992 during the ongoing trial against the CPSU (Communist Party of the Soviet Union), although not in any archives, but in Yeltsin's personal safe. Makarov told that he (most likely together with Sergey Shakhray, Russia's former Deputy Prime Minister) came to Yeltsin. "And we said: Boris Nikolayevich, the CPSU trial goes rather badly. He opened the safe, in order to clearly show how it all works, took out six folders from there and said: okay, take these ones. In his presence, we looked at what it was. He took two of the folders back and said: no, it's still too early to talk about this today. Then, by chance, I saw the name, what it was about, which made my hair rise. And no one in the country knew anything about it yet. The problem was that one of the folders, laid before us, was about Katyn" ("Nashe Vremya", Nr. 139, October 26-November 1, 2009).

There is nothing strange about this story, that could raise any doubts whatsoever, except for the fact that Makarov saw a folder named "Katyn". This could never happen, since neither the folder nor the "closed package" have any notes on them that would indicate that they contain documents about Katyn. In order to understand, that inside these there were documents about Katyn, they needed to open not only the folder, but also the "closed package" itself. It is obvious that Makarov was present when the "closed package no. 1" was opened in Yeltsin's office. But is it really so important to know, who actually found this package and how this discovery was made?

Everyone knows, that people start lying about different things when they want to conceal an inconvenient truth. In our case, the information about the fact, that the "closed package" was stored in Yeltsin's safe for almost one year, makes it possible to ask an uncomfortable question. Why didn't Yeltsin hand those documents over to the Polish President Lech Walesa on May 21, 1992, when he was on an official state visit in Moscow?

There cannot be any doubts that Walesa did discuss the Katyn issue during his personal meeting with Boris Yeltsin. For the Poles, this problem has always been an issue of top priority in their relations with Russia. But, apparently, Yeltsin seems to have confined himself to general discussions and kept quiet about the Katyn documents, which were stored in his safe.

But in September 1992 Yeltsin gave orders ("immediately" as they say) to send the Katyn documents to Warsaw. What prevented him from doing exactly the same thing already in May that year? Whether you want it or not, but you start to listen to the researchers, who claim, that these documents were still "under development" at the time and that they were not yet "properly" designed.

The situation cleared somewhat on March 28, 2008, when the well-known Russian historian Yuri Zhukov said in a radio program on the radio station "Serebryannyj dozhd'", that he in the early 1990s (in 1993 or 1994), in connection with the CPSU trial, requested access to materials from the Presidential Archive of the Russian Federation regarding the "criminal" activities of the Soviet Communist Party.

They brought him a "thin folder", which contained various documents. Among these Zhukov saw a photocopy of "Beria's letter to Stalin" written on one page only and with a proposal to execute some 2.000 or 3.000 captured Polish officers, who had been found guilty of war crimes and other crimes too. The now famous "Beria's letter", typed on four pages, and which was found in 1992, contains a proposal to shoot 25.700 captured and arrested Poles.

The following day, on March 29, 2008, Yuri Zhukov was also interviewed via telephone by the independent Katyn researcher Sergey Strygin. Zhukov told Strygin an interesting detail: Beria's signature was present in the document, which he saw in the archives. In the "real" four-page "Beria's letter" his signature is placed on the last page of the document.

Explanations suggesting that Beria would have sent two successive letters to Stalin proposing to execute the Poles cannot be considered as serious. In the CPSU, and earlier in the AUCP(b), they stuck to an established practice. When it came to issues which were of highest importance to the country and which required a decision "at the highest level", they always performed a preliminary oral check on the forthcoming decision. Therefore, the proposals and requests that were sent to the Kremlin were thoroughly worked through and formed the final version. In addition, the initiative to the decision-making regarding the execution of the Poles could only come from Stalin. It was he, who gave Beria the order to prepare the letter. Given that, talking about two different letters is absolutely out of the question.

There is no doubt that Yuri Zhukov had held in his hands a copy of the genuine "Beria's letter" no. 794/B addressed to Stalin, which was dated February 29, 1940. Zhukov's testimony is confirmed by another source. In December 2007, when Vladislav Shved met Viktor Galkin (the former employee at the General Department of the Central Committee, who had worked with the "closed package no 1" regarding Katyn), Galkin told him, that he in April 1981, on behalf of Konstantin Chernenko (who at that point was the director of the public sector of the Central Committee) delivered "Beria's letter" from the "closed package no. 1" to the then KGB chief Yuri Andropov. There is a note about this on the folder itself, which contained the "closed package no. 1".

Galkin argued, that "Beria's letter" which he delivered to Andropov, was written on one page and that it was about the execution of about 2.000-3.000 Polish officers. He saw the letter in Chernenko's study. After Chernenko had opened the "closed package no. 1", he gave Galkin instructions to put the letter in an envelope and to seal it. Regarding the four-page "Beria's letter" (available only as a scanned color copy) Galkin explained, that he had never seen such a document.

At first Vladislav Shved considered Viktor Galkin's testimony with certain skepticism, and assumed that he had confused this document with the transcript of the Politburo's decision from March 5, 1940, which is also written on one page. Only later, after Yuri Zhukov had told his story, he understood that Galkin's story from memory was correct. To say anything more definite about "Beria's letter no. 794/B" is not possible at this moment, not until we get the opportunity to conduct an independent and objective expert study of it.

To add even more to the many question marks and doubts surrounding the "closed package no. 1", one should mention what Mikhail Gorbachev wrote in 1995 in his memoirs. There he tells about how he in April 1989, just before Wojciech Jaruzelski's upcoming visit to the Soviet Union, reviewed the Katyn documents. Gorbachev says there were two Katyn folders (not just one!) and that they "both contained documentation, which confirmed the version of the Commission led by the academian Nikolai Burdenko. There was a collection of various materials, and they all supported that version" ("Zhizn' i reformy", book 2, 1995, p. 346).

There is also some real evidence that allow us to have serious thoughts about what the Katyn folder actually contained in December 1991. As already mentioned, Alexander Yakovlev was present during the handing over of the "closed package no. 1" from Gorbachev to Yeltsin on December 24, 1991. The package was found (according to one of the versions) by the Russian archive workers, who insisted that Gorbachev should be notified about it one day before his retirement from his post as the President of the Soviet Union. On several occasions afterwards (including in his book "Sumerki" ("Twilight", Materik, Moscow, 2003), and also in a live sent talk show on Russian television called "Kak eto bylo") Yakovlev claimed, that the Katyn folder also contained a so called "Serov's letter". But no such letter has ever been found, neither then nor later, why we may wonder about what kind of a document Yakovlev was relating to. Was he talking about "Beria's letter", but happened to say wrong, and did so time and time again?

A clue to that mystery may lie in the recently published draft copies of "Beria's letter", presented by Viktor Ilyukhin on November 24, 2010. He received these drafts on May 25, 2010 from an anonymous person, who contacted him and confessed, that he had been involved in a forgery group, that was active during the first half of the 1990s, i.e. during the time when Yeltsin was the President of the Russian Federation. The last page of the draft letter contains a peculiar note: "20). Bashtakov was head of the NKVD secretariat! L.P. Beria would hardly have entrusted him such a task? Replace with Abakumov? K. .. ov? Serov? (check the dates)". Here Serov is mentioned as a possible substitute to Bashtakov to lead the NKVD troika, which would sentence the Poles to death, but they still didn't include his name in the "final document" and kept Bashtakov. With that in mind, Yakovlev's repeated stories about "Serov's letter" could actually be a Freudian slip of the tongue, i.e. that he unconsciously said too much.

The current Russian government and President Dmitry Medvedev pretend as if nothing special has happened, and call all the critics that has come up, which overthrow their official version of the Katyn events, for the "attempts to whitewash Stalin and his associates". Such attitude is not very constructive. It would have been much better to let a group of independent experts examine the "closed package no. 1" and once and for all put an end to all speculations about its authenticity. But as long as they hide these "originals" away from both the public and the scientific community, they continue to confirm the suspicions that the Katyn affair has been falsified. And probably this is the very thing that has happened.


Gorbachev, Mikhail, Zhizn' i reformy (2 books), Novosti, Moscow, 1995

Ilyukhin, Viktor, O rezolyutsii Gosdumy RF "Pamyati zhertv Katynskoi tragedii" (published on November 24, 2010)
(this article contains the five page draft copy of "Beria's letter")

Interview with historian Yuri Zhukov on the radio station Serebryanyj dozhd', 100,1 FM, March 28, 2008, 08:05 MSK/MSD

Istorik Yuri Zhukov na r/s Serebryannyj dozhd' (28 marta, 2008) (thread from the discussion forum on the website "The Truth About Katyn")

Katyn documents from the "closed package no. 1" (published on April 28, 2010 on Rosarkhiv's official website)

Makarov, Andrey, Ya videl nazvaniye papki: volosy dybom vstayut..., from Nashe Vremya, Nr. 139, October 26-November 1, 2009

Shved, Vladislav, Katyn-2010. Novaya stranitsa ili...? (published on April 30, 2010)

Shved, Vladislav, Vnov' o Katyni ili 70-letiye katynskogo rasstrela, kak lozhka degtya k 65-letiyu Velikoj Pobedy (published on February 14, 2010)

Yakovlev, Alexander, Sumerki, OOO Izdatel'skaya firma Materik, Moscow, 2003
http://www.lebed.com/2005/art4364.htm (excerpt from the book)

Yazhborovskaya I.S., Yablokov A.Yu., Parsadanova V.S., Katynskij sindrom v sovetsko-pol'skikh otnosheniyakh, Moscow, ROSSPEN, 2001

lördag 11 december 2010

Katyn: Stalin's grandson Yevgeny Dzhugashvili sues the Russian State Duma

MOSCOW. December 10, 2010
Website "The Truth about Katyn".

On December 10, 2010 the grandson of Stalin Ye.I. Dzhugashvili sent a lawsuit to the Supreme Court of the Russian Federation against the State Duma of the Russian Federation regarding the protection of honor and dignity of J.V. Stalin. The statement of claim is based on the fact of adoption of a resolution by the State Duma deputies on November 26, 2010 called "About the Katyn Tragedy and its Victims". Plaintiff requests the Court to declare the statement "...the Katyn crime was committed on Stalin's direct order" as being untrue and defamatory to the honor and dignity of J.V. Stalin. The plaintiff demands to oblige the State Duma to withdraw its declaration "About the Katyn Tragedy and its Victims" and to pay a compensation of 100 million rubles, and to distribute the collected amount jointly and severally among the 342 deputies of the State Duma, who voted for the adoption of the above resolution.

The full text of the statement of claim (in Russian) is here:


lördag 27 november 2010

Katyn: Sensational new documents and Ilyukhin’s letter to Gryzlov about the Katyn resolution in the Russian State Duma

About the resolution of the State Duma of the Russian Federation "In Memory of the Victims of the Katyn Tragedy"
Wednesday, November 24, 2010


As it has become known to the editors of "The Truth about Katyn", there are now plans to discuss and to adopt a political resolution, "In Memory of the Victims of the Katyn Tragedy", at a meeting in the State Duma of the Russian Federation on November 26, 2010. The draft resolution places responsibility for the Katyn crime, committed by the German occupation authorities in the fall of 1941, on the Soviet Union. The adoption of the anti-Soviet resolution is timed to President of the Russian Federation D.A. Medvedev's visit to Poland on December 6, 2010. In connection with the scheduled attempt of falsifying history on November 26, which contradicts with the interests of Russia, the deputy of the State Duma V.I. Ilyukhin addressed on November 24, 2010 to the Chairman of Russian State Duma B.V. Gryzlov with the following statement:

To the Chairman of the State Duma
of the Russian Federation
B.V. Gryzlov

Dear Boris Vyacheslavovich!

In connection with the discussion at the plenary meeting in the State Duma, on November 26, 2010, of the draft resolution "About the declaration of the State Duma of the Federal Assembly of the Russian Federation "In Memory of the Victims of the Katyn Tragedy", please issue an instruction to reproduce and to distribute among the deputies the draft notes, which formed the basis for the forgery of L. Beria's letter to J. Stalin about the alleged reviewing of cases of Polish prisoners and applying to them the highest measure of punishment - the shooting. This letter and the forged extract from the decision of the Politburo of the AUCP(b) from March 5, 1940 are being used today by the enemies of Russia, who sacrilegiously present these as the main proof of Stalin's and the Soviet leadership's guilt in shooting the Poles near Katyn in the Smolensk region.

The falsification was carried out in the late 80's - early 90's of last century and it has been established by expert studies and other evidence.

It can be argued, that distortions of the events related to the Katyn tragedy were originally initiated by the well-known people in our country - A. Yakovlev, D. Volkogonov, V. Falin, R. Pikhoya and others.

Explanations will be given during the discussion of the draft resolution.

Attachment: on 4 pages.

Deputy of the State Duma V.I. Ilyukhin

Source: http://www.katyn.ru/index.php?go=News&in=view&id=205

fredag 26 november 2010

Katyn: Ilyukhin’s letter to Medvedev regarding the Katyn massacre and the fate of 80,000 Red Army POWs

V.I. Ilyukhin to D.A. Medvedev: Russia is entitled to require permission to raise a monument in Poland to the victims of Polish terror, similar to the one raised to the Poles in Katyn

2010-11-24 14:02
Press office of the CPRF faction – kprf.ru

To the President of the Russian Federation
D.A. Medvedev

Dear Dmitry Anatolyevich!

In early December this year you will pay an official visit to Poland.

There is no doubt, that during the discussions about the interstate relations the Polish side will once again raise the so-called "Katyn issue", once again re-activated by western politicians in order to discredit the Russian people and to diminish the role of the Soviet Union's victory in World War II. In addition, referring to the "Katyn case" has quite a specific task - to create a fertile ground for compensation claims against our country for the shooting of the Polish "elite of the nation."

Despite the existence of irrefutable facts that disprove the conventional version of the shooting of 22 thousand Polish POWs by members of the NKVD of the USSR, attempts are being made in order to achieve recognition of this crime as genocide, with consequent presentation of claims to Russia about damage compensation to Poland in an amount currently exceeding more than 100 billion euros. There are already more than 70 lawsuits from the relatives of the murdered Poles present in the international court in Strasbourg, and there is no doubt that their numbers will grow.

Given the above, we express our hope, that during the upcoming visit to Poland our delegation will stand firm and will defend itself from being pulled into a discussion of this issue, which once again will be wittingly used in anti-Russian purposes.

As a counterbalance, we consider it possible to raise before the Polish side the question of clarifying the fate of 130,000 Red Army soldiers, who fell into Polish captivity in 1920. According to existing information, more than 80,000 people died from brutal treatment, hunger, mass diseases and executions, something that Poland, as we know, does not want to admit. Russia has the right to request permission to raise on their territory a monument to the victims of Polish terror, similar to the monument, that was raised to the Poles in Katyn.


On behalf of a group of Russian scientists - members of the Public Commission about Katyn
Vice-chairman of the Committee of the State Duma
for Constitutional Legislation
and State Construction,
Honoured Lawyer of the Russian Federation, Professor
V. I. Ilyukhin.

Source: http://kprf.ru/international/84930.html

onsdag 20 oktober 2010

Katyn: Statement from the Presidium of the Central Committee of the CPRF made by Gennady Zyuganov

Statement from the Presidium of the Central Committee of the CPRF: “The falsification of Soviet history has to stop!”

2010-10-19 16:14
Press office of the Central Committee of the CPRF

Falsification of history of the Soviet period has become one of the main instruments of ideological warfare, constantly waged against the peoples of Russia by unfriendly foreign and internal forces. We see quite open attempts to revise the results of the Second World War and the Soviet Union's role in the victory over Nazi Germany and its satellites. Persistant attempts are being made to equate the country, which has made the biggest contribution to the salvation of the humanity from the brown plague, with an aggressor. Communism is persistantly being equated with fascism, and Stalin’s deeds with Hitler’s.

In order to realize malicious goals a large number of counterfeits and forged documents are being used, which distort the role of the Soviet Union and Joseph Stalin in the history of the twentieth century. Such documents are being made available to the science, they are used in educational books, artistic and documentary works are being created on their basis. Serious attempts have been made in order to transform Russian archives from the "storage of history" into an instrument of ideological struggle. At the same time the most valuable historical documents have been wasted away and openly sold out.

Using the promiscuity and permissiveness of Yeltsin's rule, the environment of the first Russian president brought out of the country and squandered thousands of important archival materials, including some marked "Classified", “Top Secret","Of Special Importance". Such barbarity has no analogues in modern domestic and foreign history. These anti-Russian actions of the newly-minted "elite" of the country have caused huge damage to the credibility of the national archival service, discredited the authenticity of the documents held in repositories.

One of the main targets of attacks and falsifications are the events that preceded World War II and the Great Patriotic War. One that stands out considerably among these is the so-called "Katyn affair" about the shooting of Polish officers near Smolensk in the fall of 1941. It has become one of the main themes of the anti-Soviet, and now anti-Russian propaganda, actively used against our country by the most aggressive and hostile circles, including the current ruling circles of Poland.

"Katyn affair" has become one of the greatest political myths of the twentieth century. Russians are increasingly regarded as the guilty ones, while the Poles appear as the "victims of the totalitarian regime”, receiving compassion and unconditional moral and political support from the U.S., Western Europe, and now Eastern European States.

One important argument of the Goebbels version about the shooting of the Poles by the NKVD of the USSR, which is being cherished by the Polish authorities, consists of three documents, which were suddenly discovered in the fall of 1992. The most important among these is "Beria’s letter” to Stalin dated March 1940, containing an alleged proposal to shoot 27,000 Polish officers. At the same time, the contents of the "letter" and the circumstances of its discovery cause legitimate doubts about its authenticity. The same applies to two of the other "evidential" documents: the extract from the decision of the Politburo of the Central Committee of March 5, 1940, and a letter by the chairman of the KGB Shelepin addressed to Khrushchev in 1959. They are all abound with lots of meaning and spelling errors, and also errors in their execution, inappropriate for this level of documentation. There is enough evidence to claim, that they were made in the early 1990’s on the initiative of Yeltsin's entourage.

There are irrefutable documented facts and testimonies, as well as direct material evidence, proving that the Polish officers were not executed by the NKVD in the spring of 1940, but by the German occupation authorities in the fall of 1941, after the capture of Smolensk region by the Wehrmacht. However, these facts are deliberately ignored and openly silenced by the Russian presidential and governmental structures.

With the passage of time many of the historical myths and fabrications have been exposed and refuted. Among these there are legends of the German spy V. I. Lenin, the Tsarist secret police agent J. V. Stalin, and the collusion between the Soviet NKVD and the German Gestapo. Despite this the attempts of falsification and distortion of national history continue.

We note with sorrow that the creation in 2009 of the Presidential Commission to Counter Attempts to Falsify History to the detriment of Russia did not improve the situation. The intensity of the falsifiers’ work has not decreased.

CPRF intends to continue to oppose the attempts to distort historical truth. To this end, we will continue to use research works by honest historians, publications in party press, opportunities in parliamental work, and propaganda work among the population.

Presidium of the Central Committee of the CPRF considers it necessary to raise before the president of Russian Federation the question about the necessity of carrying out a general and comprehensive check of the preservation status of archival documents. We insist that head of state issues an order to the Main Prosecutor of Russian Federation and the Investigation Committee of Russian Federation to conduct a thorough investigation of the circumstances around the falsification of documents related to the shooting of Polish officers.

Chairman of the Central Committee of the CPRF

G. A. Zyuganov.

October 19, 2010.

Source: http://kprf.ru/party_live/83773.html

måndag 13 september 2010

Katyn: Viktor Ilyukhin’s letter to Vladimir Putin

The Communist Deputy V. I. Ilyukhin has sent a collection of materials regarding the falsification of documents concerning the “Katyn Affair” to Prime Minister V. V. Putin

2010-09-10 13:14
Press office of the CPRF faction - kprf.ru

V. I. Ilyukhin has turned to the Chairman of the Government of the Russian Federation V. V. Putin with a letter of the following content:

Dear Vladimir Vladimirovich!

I am sending to you a collection of materials from the ”round table meeting” concerning the subject “Katyn: judicial and political aspects”, which was conducted in the State Duma on April 19, 2010.

In its work participated major Russian scientists, history scholars, lawyers, representatives for the Main Military Prosecutor’s Office, who have been directly involved in the investigation of the criminal justice case regarding the death of Polish POWs.

With the support of collected additional materials regarding the Katyn tragedy, the meeting participants came to the clear conclusion that the Poles were shot in the Autumn of 1941 by the Fascists after their occupation of Smolensk oblast. This opinion has also emerged on the basis of facts testifying of the falsification of historical documents. The investigation of the criminal justice case was bordered by serious violations of procedures, conducted for the benefit of the Poles, thus it is necessary to go on with the preliminary investigation and when it is over all available documents in its possession must be turned over to a court for a public evaluation.

At the same time it has been stated that it would be appropriate to create a Russian government commission in order to establish what happened to the 200 000 Red Guards and civilians (Russians, Byelorussians, Ukrainians, Jews), who ended up in Polish captivity during the years 1918-1920.

According to available information over 80 000 people died in Polish camps from the intentional denial of medical care, brutal treatment, lack of food and shootings.

We ask you to look into this.

Attachment: 2 copies of the brochure “The Secrets of the Katyn Tragedy”.


Vice-chairman of the Committee
for Constitutional Legislation
and State Construction
V. I. Ilyukhin

Source: http://kprf.ru/dep/82378.html

söndag 12 september 2010

Katyn: Dionis Kaptars intervju med Viktor Iljuchin på ”KM TV” 8 juli 2010

8 juli 2010 framträdde Viktor Iljuchin för andra gången i programmet ”Konferentsija” i TV-kanalen ”KM TV”, där han intervjuades av programledaren Dionis Kaptar. Iljuchin fortsatte sin berättelse om de nyligen uppdagade förfalskningarna av ryska arkivdokument.

Nyligen kontaktades Iljuchin av en anonym person som berättade om att det under 1990-talet förekom omfattande tillverkning av falska arkivdokument. Den här gången hade Iljuchin med sig i studion en del av de föremål som den anonyme personen hade överlämnat till honom som bevis för sina påståenden.

Den anonyme uppgiftslämnaren deltog själv i förfalskningsarbetet. Alla dokument som förfalskades av honom och den grupp han ingick i rörde sovjettiden och då särskilt sådant som hade med Stalin att göra. Vid förfalskningen av dokument använde man äkta blanketter från 1930- och 1940-talen. Dessa blanketter skall ha funnits hos KGB:s 9:e styrelse. Förfalskningsgruppen fick också tillgång till äkta skrivmaskiner från den tiden.

Man har nu gjort en undersökning av stämplarna som den anonyme uppgiftslämnaren har överlämnat till Iljuchin och slutsatsen blev att dessa är tillverkade tidigast i slutet av 1970-talet eller eventuellt i början av 1980-talet. Innan dess skall det ha varit tekniskt omöjligt att tillverka sådana stämplar.

För undersökningen kontaktades vissa organisationer där det finns högklassiga specialister som arbetar inom MVD:s (inrikesministeriets) kriminallabaratorier. Det är inte helt lätt att hitta någon som vill åta sig den här uppgiften, eftersom det föreligger en risk att resultatet av en sådan undersökning kommer att gå emot presidentens linje. De här specialisterna har alla nödvändiga certifikat och har kriminalistiska undersökningar som sitt ordinarie arbete. Enligt Iljuchin har man fullt förtroende för dem. Till vardags gör de sådana här underökningar i civila mål och andra rättsliga sammanhang, men praktiserar det även hemma. Deras expertundersökningar har också presenterats för vissa tjänstemän inom den ryska säkerhetstjänsten, som håller med om att dessa experters slutsatser är riktiga.

I början av 1990-talet rådde det total oordning i de ryska arkiven. Det var då som man hittade många spridda dokument från förr som man försökte bringa i ordning. Vid tillverkningen av förfalskade dokument använde man också en del äkta stämplar från sovjettiden.

Iljuchin visade nu upp ”Specialärende nr. 29” (ryska: ”Spetsfond, delo 29, tom 7”). Det är en mapp på 202 sidor som innehåller NKVD:s och NKGB:s brevväxling med Stalin från 1941, där många av dokumenten rör den sovjetiska säkerhetstjänstens arbete. Bland annat handlar det om spionernas intriger, om läget vid gränsen och illegala gränsövergångar, om de ukrainska banditernas och OUN:s verksamhet i västra Ukraina och den sovjetiska säkerhetstjänstens åtgärder för att motverka den verksamheten.

I denna mapp har man också planterat två stora falska brev. Det första brevet är undertecknat av Timosjenko, Zjukov och Vasilevskij, och skall ha tillverkats av förfalskningaspecialister vid det ryska militärinstitutet. Syftet med förfalskningen är okänt, men den anonyme uppgiftslämnaren tror att det kan ha varit för att höja säkerhetstjänstens auktoritet. Det var tydligen meningen att skapa en bild av att man varnade Stalin för ett kommande tyskt anfall men att han trots det inte vidtog några åtgärder för att stoppa det.

Det andra falska dokumentet, som finns på sidan 109 i den här mappen, är även det ”undertecknat” av samma personer, d.v.s. Timosjenko, Zjukov och Vasilevskij. Det innehåller mycket detaljerade och exakta uppgifter om tyska truppkoncentrationer längs den sovjetiska gränsen. Enligt dokumentet föreslog man i april 1941 att Stalin borde inleda en mobilisering och att man borde slå till först. Syftet skall ha varit att visa att Stalin var ute efter att starta ett krig i Europa och att Hitler förekom honom genom sitt ”preventiva” anfall på Sovjetunionen. Det var tänkt att Stalin skulle befria Polen från tyskarna, och sedan inta Tjeckoslovakien, Rumänien och Jugoslavien, d.v.s. hela sydöstra Europa. Därefter skulle han enligt det falska brevet ställa ett ultimatum till Hitler om att acceptera den nya gränsen i Europa, i annat fall skulle det bli fortsatt krig länderna emellan.

Det tråkiga enligt Iljuchin är att båda de här förfalskningarna redan har blivit publicerade, t.ex. så skall det första brevet finnas i en dokumentsamling som har givits ut av den ryska federala säkerhetstjänsten.

Iljuchin säger att han har rådgjort med olika specialister och man har kommit fram till att de flesta av dokumenten i mappen ”Specialärende nr. 29” är äkta, har ett historiskt värde och borde förvaras i arkiv. Ur denna mapp skall man ha tillverkats tre kopior på order av Dmitrij Volkogonov och dessa kopior skall ha spridits runt i Ryssland och Europa.

Dionis Kaptar konstaterade att det ser ut som att det inte handlar enbart om Katyn och intresserade sig för vad mer man hade kommit fram till.

Iljuchin sade att flera ryska medborgare på höga poster har hållit på med sådana här diversioner, t.ex. Dmitrij Volkogonov. På hans initiativ överlämnades många topphemliga ryska dokument till det amerikanska kongressbiblioteket. Volkogonov, som var president Jeltsins rådgivare under 1990-talet brydde sig inte ens om att avhemlighålla dessa dokument som sedermera fördes ut ur landet. Enligt Iljuchin var även Aleksandr Jakovlev inblandad i liknande verksamhet. Jakovlev skall en gång ha sagt att ”vi måste göra allt vi kan för att väst skall ta avstånd från Sovjetunionen”.

Dagens slag riktas annars inte längre mot Sovjetunionen, utan mot Ryssland. Polackerna kräver kompensation för Katynmassakern i storleksordningen 100 miljarder dollar, en summa som kommer att lägga sig som en tung börda på den unga ryska generationens axlar.

Iljuchin menar att det polska institutet för nationellt minne (IPN) arbetar väldigt hårt med just Katyn-frågan och att de förvränger historiska fakta. Institutet har många proffs till sitt förfogande och får varje år 70 miljoner dollar (pengar tagna ur Polens statskassa) för att finansiera sitt arbete. I Polen finns även den s.k. Katyn-kommittén, som jobbar i samma anda som IPN. Dessa två organisationer ”vrider alla pilar” mot Ryssland och formerar den polska positionen, säger Iljuchin.

En del släktingar till de som dödads i Katyn har vänt sig till Europadomstolen och krävt kompensation. Det rör sig om 70 ärenden som så småningom kommer att godkännas. Detta kommer i sin tur att skapa ett prejudikat och leda till att större gemensamma krav kan följa på det. Den siffra som har nämnts på sistone är över 100 miljarder dollar. De motiverar sina kompensationskrav med att det var NKVD som sköt polackerna. Man menar att NKVD tog livet av Polens elit och vill klassa det som ett folkmord. Om man lyckas med det innebär det att brottet inte har någon preskriptionstid.

Iljuchin sade att han och flera av hans kollegor arbetar tillsammans med en grupp ryska historiker på att avslöja de här osanningarna.

Dinonis Kaptar undrade om någon i Polen har reagerat över den senaste tidens utveckling i Ryssland i Katyn-frågan. Iljuchin sade att den polska pressen har skrivit om att de ryska kritikerna har krävt en förnyad utredning av fallet, en utredning som bör kontrollera alla versioner och alla fakta. Men annars har polackerna varit upptagna med Kaczynskis flygplanskrasch samt det nyligen avslutade presidentvalet. Men den polska reaktionen lär komma och den kommer att bli hård.

Vårt lands ledning tror tyvärr att man kan blidka polackerna och få dem att bli snälla, t.ex. genom att vi nu har lämnat över 67 mappar med utredningsmaterial kring Katyn-fallet. Och nu har Polen också fått Komorowski som ny president. Men man ska inte vara naiv och tro att allt detta kommer att betyda något. Det är fortfarande IPN och Katyn-kommittén som styr den polska agendan, de vill se resultat av sitt arbete och alla sina satsningar. De har upprepat samma sak i 30 års tid och vill verkligen inte tillåta att någon ändar på det.

Det är inte omöjligt att dagens politiska ledning i Ryssland är beredd att erkänna att man har begått ett fel genom den förhastade bikten inför polackerna, säger Iljuchin. Gorbatjov var en ytlig man. Vad gäller Jeltsin, så var han endast kapabel att läsa texterna på etiketterna på spritflaskorna. Putin fortsatte alltför lättvindingt i samma spår. Han befinner sig under svår press med alla motstridande fakta i Katyn-fallet, men har redan hunnit erkänna den sovjetiska skulden.

Vi borde säga till polackerna att om de verkligen är intresserade av sanningen så borde de ta och se tillbaka på det som hände 1920. Då hamnade 120.000 rödgardister plus nästan lika många civila från västra Ukraina och västra Vitryssland i polsk fångenskap. Det fanns riktiga koncentrationsläger i Polen där fångarna behandlades illa. Efter två år skrev Tjitjerin att 60.000 ryssar hade dött i de polska lägren. Fångarna utsattes för hård bestraffning, mord, de fick ingen mat o.s.v. Dessa läger var föregångare till de tyska koncentrationslägren. Man kunde skjuta en rysk fånge bara för att denne hade stulit en höna. En gång sköts 240 personer på en gång. En annan gång dog några tiotal personer under en fyra dagar lång transport som genomfördes i svår hetta. Fångarna fick då varken mat eller vatten. Allt sådant finns beskrivet i polska dokument.

Varför är Putin och Medvedev så likgiltiga inför sitt eget lands historia, varför respekterar de den inte? - undrade Iljuchin. De har bett Polen om ursäkt, men varför besöker de inte något av de kors som finns uppsatta i Polen över de döda ryska soldaterna från 1920 års krig? De skulle kunna besöka dem först och lägga ner en blomma där innan de reser vidare för att delta i de polska Katyn-minneshögtiderna.

Den sovjetiska perioden i vårt lands historia ignoreras helt av många ledare idag, man uppfattar den perioden som något främmande, man hatar den, man spottar på sina egna rötter. Om de inte har respekt för det som har varit tidigare då kan man undra vilken respekt de själva kommer att ha om 20-30 år i folks ögon. Det handlar trots allt om vårt eget stora land, och i vårt lands historia fanns det allt från tragedier till stort hjältemod. Så varför skall man bespotta allt?

Dionis Kaptar undrade om Iljuchin har stöd av andra i sin kamp eller om han agerar ensam. Iljuchin svarade först med att tacka Kaptar för att ha fått möjligheten att framträda i ”KM TV”. Enligt Iljuchin så håller man på att bryta igenom den informationsblockad som de officiella ryska myndigheterna ligger bakom, och genombrottet har nu skett bl.a. ”tack vare er”. Dagen innan TV-programmet kom det ut en stor intervju med Viktor Iljuchin i tidningen ”Literaturnaja gazeta”. I intervjun berättade han om hur historien förfalskas. Om ”Literaturnaja gazeta” skriver något, så betyder det att deras redaktör Jurij Poljakov helt eller delvis delar vår åsikt, säger Iljuchin.

Vissa andra material publiceras lokalt. En film om Katyn som vi har producerat (”Polskij krest Rossii”) finns tillgänglig på KPRF:s sajt. Numera vet många i Ryssland om det här. Iljuchin får många brev från olika personer som intresserar sig för det här och vilka t.o.m. ger honom råd om hur han ska agera. Ett kommersiellt bolag har också laddat ner den här filmen och sålt 90.000 exemplar av den i framför allt de tre stora städerna Sankt Petersburg, Moskva och Sverdlovsk. Man kan säga att de tjänar pengar på saningen, inflikade Kaptar. Iljuchin sade sig inte vara emot det. Det viktigaste är att folket får veta hur barbariskt man behandlar historia i Ryssland.

Just nu är det politisk lågsäsong i Ryssland, många är på semester, 12 juli genomförs det sista plenummötet i Duman innan den också stänger för semester. Iljuchin kommer senare att ta upp frågan om en parlamentarisk undersökning kring det här.

Iljuchin sade att det finns andra falska dokument förutom ”Berijas brev” och två andra Katyn-dokument som Kaptar hittills har fått se. Han visade upp ett dokument om påstått samarbete mellan NKVD och Gestapo ”undertecknat 1939”. Många har hävdat att det dokumentet är falskt, men ingen har kunnat kontrollera det. Men Iljuchin har bett sina experter titta på det. De undersökte Berijas faximile-signatur och en tysk Gestapo-stämpel. Berijas namnteckning har visat sig vara falsk. Dokumentet är annars ”påskrivet” av Berija och Müller, men eftersom Berijas namnteckning är falsk så finns det inte längre något behov av att kontrollera Müllers signatur.

I ett annat dokument, ett intyg, skriver ”Berija” om den nationella sammansättningen inom NKVD:s och Gulags ledning. Det är ett känt faktum att andelen judar i de organisationerna var väldigt hög. I sitt intyg föreslår ”Berija” att man måste få in fler ukrainare, vitryssar och ryssar. Det dokumentet har undersökts av experter och också det visat sig vara falskt. ”Berijas” namnteckning i det har framställts genom att man har använt ”hans” facsimile-signaturer (Iljuchin har tre stycken sådana) och ”tryckt dit namnet i flera skikt”.

Enligt den anonyme personen har hundratals och tusentals falska dokument stoppats in i ryska arkiv. Iljuchin sade att han hade nog inte varit så här modig om han inte var säker på sin sak. Hans uppfattning delas av sådana ansedda historiker som Jurij Zjukov (känd för sina böcker inte bara i Ryssland utan också utomlands), Aleksandr Kolesnik och Aleksej Plotnikov. Iljuchin och hans team har i år skrivit en omfattande recension om huvudåklagarämbetets slutsatser från 1993 gällande Katyn-fallet, enligt dem är de slutsatserna helt utan värde.

Tyvärr skriver andra historiker sina böcker mot betalning som de får från exempelvis Polen eller USA. Volkogonov har fört ut en mängd ryska arkivdokument, han tog vilka dokument han ville i arkiven, packade ner dem i resväskor och förde ut allt. Dessa dokument ställs numera ut i montrar på det amerikanska kongressbiblioteket. Vi har själva ingen möjlighet att få se dessa dokument här hos oss, men i väst är det helt fritt. En del andra dokument har förts ut till länder som Sverige och Finland där de nu förvaras i olika arkiv och där de nu ”tolkar” vår historia på deras ”eget” sätt.

Idag vet man helt säkert att Lenins testamente är ett förfalskat dokument. Det tråkiga är att det redan har kommit ut och blivit publicerat. Det finns också falska dokument som handlar om Lenins sjukdom, som vill framställa Lenin som sjukare än vad han var i verkligheten. Det finns papper som sägs vara ifyllda av hans läkare.

Idag har man fastställt att dokument om Stalins samarbete med tsarens hemliga polis (Ochranka) också är falska. Stalin har aldrig varit Ochankas agent. Stalin var en genialisk person, även om hans person var mycket motsägelsefull. Han gjorde mycket för landet, han initierade många omfattande program, sådana som DneproGES (vattenkraftverket vid Dnepr) och stålverket i Magnitogorsk. Alla personer kan svartmålas på olika sätt eller framställas som idioter, det räcker med att man exempelvis ”avslöjar” att Stalin var agent för Ochranka. ”Jag är säker på att om vi hade tillgång till arkiven idag, så skulle vi kunna uppdaga många förfalskningar”, säger Iljuchin.

Kaptar inflikade att trots att informationsblockaden nu håller på att brytas så är det ändå inte det man går och väntar på. Man väntar på att någonting skall börja hända uppe på högsta nivån. Han undrade om Iljuchin har några administrativa metoder som han kan ta till för att påverka händelseutvecklingen i egenskap av dumaledamot.

Iljuchin svarade att han har exakt samma rättigheter och befogenheter som alla andra ledamöter i Duman. Det är visserligen inte svårt att boka ett möte hos några av landets höga tjänstemän, sådana som Gryzlov, eller att diskutera saken med folk på ryska justitieministeriet, men den nya informationen har redan visats i direktsändning när Iljuchin framträdde inför Duman i juni månad. De TV-bilderna sänds nämligen automatiskt till regeringen i Kreml, ministerrådet och hela Duman.

19 april höll dumaledamöterna och historikerna ett rundabordsmöte angående de senaste rönen kring Katyn-fallet, man har också skickat tre brev till Medvedev, bl.a. ett långt brev ”för cirka en vecka sedan”. I brevet uppmanas presidenten at ta del av den nya informationen och vidta nödvändiga åtgärder. Men det har gått för kort tid sedan brevet skickades till honom. Iljuchin sa också att han skall försöka få till ett möte med Narysjkin, som är ordförande i den ryska kommissionen mot historieförfalskning och som tillhör presidentens administration.

Iljuchin vill just nu inte lämna över sina nya bevismaterial till huvudåklagarämbetet, det stället är en enda röra och det är direkt farligt att lämna över dokument till dem. Han säger sig vara rädd för en provokation, att dessa material förvinner och aldrig kommer tillbaka. Han tror inte på de officiella experternas slutsatser. Han tvivlar dock inte på deras professionella kompetens, men om de utsätts för tryck uppifrån finns det inga garantier att deras slutsatser kommer att bli objektiva.

Iljuchin sade att man just nu vill jobba med de här dokumenten själva, först senare kommer frågan att väckas inför huvudåklagaren. Enligt Iljuchin står Rysslands anseende på spel. För vem vill samarbeta med ett land som föfalskar sin egen historia? Ingen. Sådana föraktar man. Våra pseudo-patrioter blir klappade på axeln och huvudet av andra, som föraktar dem innerst inne. Tyskarna, amerikanerna och polackerna är sanna patrioter, som vårdar varje historisk fråga. Se bara hur ihärdigt polackerna driver Katyn-frågan. Och hur är det hos oss?

Ju mer man sätter sig in i alla dessa frågor desto mer lär man sig, och det är verkligen avskyvärt allt det som sker. Förfalskningarna har förekommit i alla tider, både under monarkin och även mot monarkin. Det finns exempel på förfalskade dokument även utomlands. I Storbritannien tillverkade man ett falskt Komintern-dokument i en hög Komintern-ledares namn och planterade förfalskningen i de engelska arkiven. Tanken var att påvisa att Komintern genomförde ett omfattande arbete vars syfte var att få till ett maktskifte i Storbritannien. Dokumentet togs sedan fram ur arkiven och med det som grund ställde man frågan hur det var möjligt att samarbeta med Sovjetunionen ”när sovjeterna höll på som de gjorde”.

Och hur började kriget mot Irak? Jo, genom ett informationskrig. Först spred man en massa dokument med desinformation om att Irak hade kärnvapen och kemiska vapen som skulle vara farliga för hela mänskligheten. Det var så man motiverade den amerikanska invasonen i Irak – och nu vet man inte hur man ska ta sig ut därifrån.

Enligt Iljuchin sätts många falska dokument in i mappar som är hemligstämplade, som är märkta med texten ”Får ej avhemlighållas”, ”Topphemligt” eller ”Av särskild vikt”. Sedan dyker dessa dokument upp och börjar spridas runt. Dokument som inte är hemligstämplade är svårare att förfalska, eftersom de är tillgängliga för alla.

Ryska arkivledare hävdar att Iljuchin har fel, att Katyn-dokumenten förvarades i en ”särskild mapp” på en säker plats inom centralkommittén. Och sedan avslöjar de sig själva. Efter rundabordsmötet om Katyn den 19 april och andra presskonferenser, där nya fakta lades fram som visade att NKVD inte var inblandade i Katynmassakern, gav Medvedev order till Rosarchiv om att lägga ut Katyn-dokumenten på arkivets hemsida. Där lade man sedan ut Politbyråns beslut om att avrätta över 20.000 polacker, men ingen av kopiorna är underskriven och det saknas stämplar. De har piskat sig själva med det.

Om det verkligen är så som alla säger att de är intresserade av sanningen så bör man avhemlighålla alla dokument som förvaras hos FSB eller inom försvarsministeriet. Där finns det bl.a. ett dokument i vilket en tysk berättar om tyskarnas inblandning i Katynmassakern, att det var hans grupp som sköt polackerna. Och det finns många sådana dokument i dessa arkiv.

Putin och Medvedev är tydligen rädda för att erkänna sitt eget fel och förhastat handlande. Det är alltid bättre att erkänna ett fel direkt, för då slipper man ännu svårare konsekvenser. Man borde erkänna att Iljuchin och hans grupp har nya fakta som måste kontrolleras, fortsätta förundersökningen av Katyn-fallet och avhemlighålla alla dokument. Det finns tydligen inga hemligheter för polackerna, så varför är det då så hemligt vår oss?

Iljuchin avslutade med att säga att ”det gör ont för mitt eget fosterland” och tillade att han inte förföljer några egna mål i det här fallet.